Vancomycin MIP Pharma
Vankomycin är ett antibiotikum som dödar vissa bakterier som orsakar allvarliga infektioner i bland annat hud, ben, lungor, hjärta och blod.
Form
infuusiokuiva-aine, liuosta varten
Styrka
1000 mg
Aktiv substans
Vancomycin hydrochloride
Tillverkare
MIP Pharma GmbH
Hur man använder
Dosering
Den vanliga dosen för vuxna och ungdomar (12 år och äldre) är 15-20 mg per kg kroppsvikt, som ges var 8-12:e timme. Din läkare kan besluta att ge en första dos på upp till 30 mg per kg kroppsvikt. För barn från en månads ålder till under 12 år är den vanliga dosen 10-15 mg per kg, som ges var 6:e timme.
Metod
Vankomycin ges långsamt in i en ven via en infusion, under minst 60 minuter. Det ges alltid intravenöst, aldrig i en muskel.
Viktigt
Den maximala dagliga dosen får inte överstiga 2 gram.
Möjliga biverkningar
COMMON
- •Blodtrycket kan sjunka.
- •Andfåddhet eller ljudlig andning.
- •Utslag, inflammation i munnens slemhinna, klåda eller nässelutslag.
- •Njurproblem, oftast upptäckta genom blodprover.
- •Rodnad på överkroppen och ansiktet, eller inflammation i en ven.
RARE
- •Tillfällig eller permanent hörselnedsättning.
- •Minskning av vissa vita blodkroppar, röda blodkroppar eller blodplättar.
- •Ökning av vissa vita blodkroppar i blodet.
- •Förlust av balans, ringningar i öronen eller yrsel.
- •Blodkärlsinflammation.
- •Illamående.
- •Inflammation i njurarna och njursvikt.
- •Smärta i bröst- och ryggmuskler.
- •Feber, frossa.
- •Plötslig, mycket allvarlig allergisk hudreaktion med fjällande hud, blåsor eller hudavlossning, eventuellt med hög feber och ledvärk.
- •Hjärtstopp.
- •Inflammation i tarmen vilket orsakar buksmärta och diarré, som kan innehålla blod.
- •Kräkningar, diarré.
- •Förvirring, dåsighet, brist på energi, svullnad, vätskeretention eller minskad urin.
- •Utslag med svullnad eller smärta bakom öronen, i nacken, ljumskarna, under hakan och armhålorna (svullna lymfkörtlar), samt onormala blod- eller leverfunktionsprover.
- •Utslag med blåsor och feber.
Viktiga varningar
- Använd inte detta läkemedel om du är allergisk mot vankomycin eller något annat ämne i det.
- Injicering av vankomycin i ögonen har rapporterats orsaka allvarliga biverkningar, inklusive synförlust.
- Berätta för din läkare om du tidigare haft en allergisk reaktion mot teikoplanin, då du kan vara allergisk mot vankomycin.
- Informera din läkare om du har hörselproblem, särskilt om du är äldre, då du kan behöva hörseltester.
- Berätta för din läkare om du har njursjukdom; blod- och njurprover kommer att tas under behandlingen.
Visa 8 fler varningar
- Berätta för din läkare om du någon gång har fått ett allvarligt hudutslag, fjällande hud, blåsor eller sår i munnen efter att ha tagit vankomycin.
- Om du tar vankomycin under en längre tid kan du behöva lämna blod-, lever- och njurprover.
- Kontakta läkare omedelbart om du får svår eller långvarig diarré under eller efter användning av vankomycin, då detta kan vara ett tecken på allvarlig tarminflammation.
- Om du märker tecken på allvarliga hudreaktioner (som utbredda utslag, feber, fjällande hud eller blåsor), sluta använda vankomycin och kontakta läkare omedelbart.
- Vankomycin ska användas mycket försiktigt hos för tidigt födda barn och spädbarn, eftersom deras njurar inte är fullt utvecklade och vankomycin kan ansamlas i blodet. Blodprover kan behövas.
- Om vankomycin ges tillsammans med narkosmedel eller vissa andra läkemedel (som vissa antibiotika, smärtstillande medel eller svampmedel) kan barn få hudrodnad, allergiska reaktioner eller njurskador. Regelbundna blod- och njurprover kan behövas.
- Under graviditet bör vankomycin endast användas om det är absolut nödvändigt, eftersom det kan skada barnets öron och njurar. Vid amning, använd endast om andra antibiotika inte fungerar, och diskutera att sluta amma med din läkare.
- För att minska risken för rodnad på överkroppen och allergisk chock när vankomycin används med narkosmedel, bör vankomycin ges 60 minuter före narkosmedlet.